Inför den första vänskapsmatchen mot Elfenbenskusten som spelas den 10 augusti börjar spekulationerna kring det nya landslaget bli allt fler. I dagens Gazzetta får man läsa att Prandelli jobbar hårt med byggandet av det nya laget. Il mister fokuserar på alla de misstag landslaget begått på sista tiden och hur man ska kunna förebygga dessa. Den nya förbundskaptenen ska tydligen ha kontakt med alla tränare i Serie A, han ringer runt, samlar information och håller sig uppdaterad om ett och annat. Snacka om ambitiös!
Det mest glädjande är dock att Balotelli och Cassano finns med på listan av de 30 första uttagna. Det är inte säkert att de blir kallade till truppen, men detta tyder onekligen på att Prandelli har de båda anfallarna i tankarna. Och om han nu är så smart som han verkar lär de båda bli uttagna.
Prandelli överraskar även med namn som Ledesma, Thiago Motta, Antonini och Storari.
Kan knappt bärga mig till listan offentliggörs. Jag känner mig som ett litet barn på julafton som ivrigt väntar på att få öppna det första paketet.
---
Spelschemat för Serie A är nu klart! Nytt för i år är att vissa matcher kommer att spelas på fredagar - för de lag som spelar i CL eller EL - och sex eller sju matcher kommer att spelas på måndagar. Lördag och söndag kvarstår givetvis som matchdagar. 28 augusti kickas det igång!
La Gazzetta dello Sport har räknat ut att Inter kan tjäna 161,5 miljoner euro i år. För att komma upp till denna summa måste man dock göra sig av med Balotelli och Maicon, och frågan är egentligen om Inter verkligen vågar sälja Balotelli. City är beredda att punga ut 35 miljoner € för den unge anfallaren medan Real är beredda att betala 30 miljoner € för Maicon. Lägg därtill de 10 miljoner € Inter fick för Mourinho, 2,5 för Khrin, 72 för Champions League (sponsorer, biljetter, UEFA mm), 4 för Supercupen och 8 för VM för klubblag så hamnar vi på 165,5 miljoner euro. Faktum är att Real Madrid fick betala exakt denna summa för Kaká och C.Ronaldo förra sommaren.
Frågan är vad som är den riktiga investeringen för framtiden. Att sälja Balotelli eller låta honom utvecklas i laget? Ingen har undgått vilken talang Balotelli är - inte hans attitydproblem heller för den delen - och personligen tycker jag att det kan bli ett nederlag för Serie A om han flyr sin kos till England. Men Balotelli trivs inte i Italien. Och så länge han inte trivs kommer han aldrig att leverera. Inte på det plan där han kan tillfredsställa supportrar och klubbledning i alla fall.
Jag är nog inte den enda som hoppas på att Balotelli en dag växer upp och inser att han faktiskt inte är ett offer. Utan en otroligt grym och faktiskt älskvärd spelare.
106 kg vägde l'Imperatore Adriano när han först besökte Roma för någon månad sedan. Efter semestern i Brasilien var det inte mycket som hade förändrats, Adriano hade knappast trappat ner på öldrickandet.
Adriano har dock satts på en diet som redan gett resultat. Adri har gått ner 5 kg på tio dagar, vilket är förvånansvärt mycket. Fortsätter han så här kan han nog nå sin målvikt redan innan säsongen drar igång. Något säger mig att denna värvning kan bli en succé. När Adriano är som mest motiverad och i den bästa formen kan ingenting dåligt.
Från en brasse till en annan, av de nya bildbevisen att döma ser Ronaldinho inte heller ut att vara i världens bästa form just nu. Men lite semester måste man ju faktiskt unna de hårt jobbande spelarna ;). Enligt Dinhos bror tillika agent stannar R80 i Milan. Ett möte med Galliani väntar imorgon och vi får hoppas att herrarna kommer överens om något bra. Varför inte en härlig förlängning av kontraktet?!
Sakta men säkert drar säsongerna igång efter ca två månaders semester. I Italien har de flesta klubbarnas försäsong redan börjat. Lecce, Genoa och Milan får däremot några extra dagars semester. Nu väntar alltså hårt jobb och hårda träningspass innan säsongen börjar den 28:e augusti! Giuseppe Rossi twittrade faktiskt att försäsongen är den allra jobbigaste perioden under året. Jag hade inte velat befinna mig i deras skor kan jag säga!
--
I gårdagens Gazzetta fick man läsa att eftertraktade Dzeko fortfarande hoppas på att bli värvad av Milan. Han har därför bett sin nuvarande klubb Wolfsburg att vänta i en vecka innan de bestämmer med en annan klubb. Frågan är om Milan verkligen har råd med att köpa den unge bosniern. Roligt att han är öppen med sin kärlek för Milan. Synd att Milan snålar.
--
Delneri jobbar onekligen hårt med att bygga ett nytt lag. Enligt den före detta Samp-tränaren saknas det fyra spelare. Delneri har även avslöjat att han är osäker kring Diegos framtid. Det ska bli oerhört spännande att se hur "nya" Juve kommer att se ut i höst. Kan inte låta bli att fantisera om hur Milan hade sett ut om Leonardo fått samma frihet att styra och ställa förra året...
--
Roma och UniCredit är i full färd med att leta efter en ny ägare till klubben. Det ryktas om att en saudiarabisk shejk kan ta över rodret efter Sensi, men även en stenrik romare som sägs älska Roma över allt annat. Om Totti själv fick välja hade han helst valt shejken. Kan inte låta bli att undra varför...
Vaknade upp till en hel drös med nyheter, men framförallt till den tidning jag så innerligt saknade igår, La Gazzetta dello Sport. Det var nämligen så att alla journalister i Italien strejkade igår på grund av en ny lag som kan träda i kraft. Lagen handlar om att man ska begränsa publicering av telefonavlyssnat material. De journalister som bryter mot denna lag kan komma att få betala en rejäl summa, eventuellt hamna bakom galler. Av denna anledning trycktes det inga tidningar och inte heller publicerades det något på nätet.
Jag står givetvis på journalisternas sida. Det är oftast tack vare de grävande journalisterna man lyckas komma åt material som kan fälla allt från maffia till terrorister, och detta världen över. Media är den tredje statsmakten, och enligt mig är den ytterst viktig för att hålla demokratin vid liv. Vi får hoppas att denna lag inte träder i kraft.
Nåja, åter till fotbollen och la Gazzetta. Eftersom det inte publicerades några nyheter igår så har det strömmat in en massa idag. Balotelli "hotar" Inter med orden "Det finns ingen mening med att jag inte får spela när folk tycker att jag är duktig. Vill Man u och Man City ha mig betyder det att jag inte är dålig. Låt mig spela!" Får se hur detta slutar...
Och när vi ändå är inne på Inter så kan jag meddela att Moratti och Prezioso - Genoas president - har fått böter samt en tre månaders avstängning. Detta på grund av värvningarna av Milito och Motta som inte sköttes korrekt. Avstängningen innebär att Moratti och Prezioso inte får ta del av transfer-marknaden förrän om tre månader.
---
Ikväll är det Uruguay - Tyskland. Oraklet Paul har redan sagt sitt. Har man prickat sex av sex rätt, ja då finns det inte så mycket att säga mer än att jag hoppas att han har fel denna gång. Vamo' La Celeste!!!
Nu - sol och bad. Inte ofta vi får ta del av det i Sverige!
Jag börjar detta inlägg med att hylla mitt favoritlag under detta VM - efter Italien förstås. Uruguay. Inget annat lag har fångat min uppmärksamhet lika mycket som Uruguay. Man kan kort och gott säga att jag har gått och blivit helt såld på La Celeste, och detta redan innan de hamnade bland de fyra bästa i turneringen. Varför? Jo, det som fångade min uppmärksamhet till första början var Serie A-spelarna i laget. Muslera - Lazio, Cavani - Palermo, Gargano - Napoli, Caceres - Juventus.
Med sina snabba, tekniska spelare och sitt underhållande, men samtidigt organiserade, spel har de imponerat alla fotbollsnördar världen över. Anfallstrion Diego Forlán, Cavani och Suarez har match efter match skrämt skiten ur motståndarlaget. Tilläggas måste dock att de stundtals haft svårt att ställa om, och att det ibland sett lite svajigt ut i defensiven. Men att Uruguay kom så långt som till semifinal är grymt. Så är det bara. För det var inte många som ens hade tänkt tanken för några veckan sedan.
Muslera är en av mina absolut favoritmålvakter - enligt mina vänner har jag tjatat om honom inför varje match - som definitivt visat vad han går för under turneringen. Kan knappt förstå att han har utvecklats så mycket på så kort tid. Hans ringa ålder - 24, född 86 - får mig att imponeras ännu mer. Jag minns när han debuterade i Lazio, blott 21 år gammal. En osäker liten prick som kritiserades av många. Men bakom all den osäkerhet fanns det ändå något som fick mig att inse att denna kille är en talang. Och det fick jag bevisat under säsongen 09/10 och under VM. En snabbtänkt och säker målvakt som ständigt överraskar med sina reflex-räddningar. Tummen upp!
---
Tänka sig att nyheten om att Cristiano Ronaldo blivit pappa har blivit så stor. Enligt The Sun ska Ronaldo ha gett ca 12 miljoner euro till mamman - som för övrigt är anonym - för att själv ta hand om barnet. Eller ja, hans mamma ska tydligen ta hand om ungen den första perioden. Hela grejen låter otroligt lustigt i mina öron. Cristiano Ronaldo med en bebis. Men, C. Ronaldo är C. Ronaldo. What to say!
Igår presenterades Prandelli officiellt som Gli Azzurris nya förbundskapten! Italien är med andra ord redo att vända på bladet. Räkna med en hel del föryngringar i laget! Cassano och Balotelli lär vi se i landslaget inom en snar, snar framtid. Första vänskapsmatchen med Prandelli som förbundskapten spelas den 12 augusti.
Tänkte skriva en analys kring landslaget, vilka spelare som kommer att lämna och vilka som lär ansluta.
Men först är det VM som gäller. Uruguay - Ghana! Jag både tror och hoppas att Uruguay tar sig till final. Med Forlán och Suarez i spetsen samt ett disciplinerat och effektivt defensivt spel kan de gå långt. Av det jag har sett hittills har Uruguay tyvärr haft det ganska svårt att ställa om vid olika situationer. Gäller bara att kontrollera situationerna bättre.
Ikväll möts två dunderbra målvakter. Kingson vs Muslera! Keep your eyes open!
Är än en gång på väg till Stockholm! Denna gång för att vara med i "Uppvärmningen" som sänds på svt.se/vm 19.15. Sedan ska vi få twittra under matchen (Brasilien - Chile)! Ska bli riktigt skoj då vi också får en liten minitour precis innan.
---
Läste att Balotelli blev stoppad av polisen på piazza della Repubblica i Milano igår. En kvinna hade ringt polisen och sagt att några "svarta" killar åkt runt i en bil och skjutit från en pistol. När polisen stoppade bilen fann de Balotelli och en leksakspistol.
Detta fick mig att tänka på all den rasism som finns i Italien. Balotelli är en av de som ideligen får höra kommentarer kring sin hudfärg. Till och med av Inter-fansen.
Nu är det knappast så att ALLA italienare är rasister. Långt ifrån! Men den finns där och gror. Och detta är förstås oroväckande.
Tycker att det italienska fotbollsförbundet FIGC gör alldeles för lite för att motverka rasismen inom fotbollen. Så vitt jag vet har de inte ens försökt. Många spelare, däribland Eto'o och Balotelli, har klagat. Men till vilken nytta när ingen verkar lyssna på dem?
Nu tycker jag att det är dags för en välbehövlig förändring.
Jag vet inte hur många italienare jag stötte på som klargjorde att Gli Azzurri inte skulle lyckas ta sig vidare från gruppspelet. Lika många förklarade att de inte ens skulle titta på Italiens matcher. Ingen kunde förstå Lippis val av landslagstrupp. Men in i det sista - även om det såg ytterst mörkt ut under de första matcherna - trodde jag på Lippi. Jag litade på att han hade läget under kontroll. "Litar il mister på Iaquinta, så gör jag det också", tänkte jag och vägrade inse att Iaquinta inte alls är rätt man för landslaget.
Och ännu en gång blev jag förblindad av kärlekens charmerande kraft. För visst är kärleken blind. När man som minst vill inse vad som verkligen döljer sig bakom den vackra fasaden, trots varningssignalerna från alla möjliga slags håll. För allt verkar ju vara i frid och fröjd.
Men det är nu när allt är över som man har rätt att vara bitter. Det är nu man har rätt att kritisera. För det är nu man öppnar upp ögonen och hittar alla fel.
Att Lippi älskar Juventus är ingen hemlighet. Men varför välja flera spelare som faktiskt presterat fruktansvärt dåligt under säsongen, bara för att de tillhör Juventus? Hur mycket kan man då förvänta sig av dessa spelare i ett världsmästerskap?
Det är hur tydligt som helst att Lippi har sina små favoriter. Inte bara från Juventus, givetvis. Men det var just denna envishet samt ovissheten om hur mätta och trötta flera av spelarna faktiskt är, som blev Italiens fall. Jag kan inte låta bli att skratta när jag hör att Abete skyller på de yngre i truppen. "De är inte tillräckligt erfarna".
Det är nu, efter att ha hittat felen, man sakta kan börja om på nytt. Det är nog dags att vända på bladet, blicka framåt och se fram emot alla nya äventyr Prandelli & co lär bjuda på framöver.
Snart är det dags för gli azzurri att stega in på plan för att möta Slovakien i den sista omgången. Som det ser ut just nu har Lippi valt en 4-3-3-uppställning, med Pepe, Iaquinta och Di Natale på topp. Det var många som ville se Pazzini istället för Gila, men förmodligen startar de båda herrarna på bänken idag. Själv är jag bara glad att Di Natale får starta! Det är skyttekungen mer än värd.
Man har varit väldigt mån om att inte avslöja för mycket för media. Det enda vi fått reda på är att laget kommer att lägga stor vikt på att reda ut problemen med anfallet och i försvaret. Resten är spekulationer och rykten.
En tillförlitlig källa är dock La Gazzetta dello Sport. Ska man tro på dem ser startelvan ut så här:
Marchetti; Zambrotta, Cannavaro, Chiellini, Criscito; Gattuso, De Rossi, Montolivo; Pepe, Iaquinta, Di Natale
Nu ska jag bänka mig framför min TV! Nervös? Det är bara förnamnet!
Hörs efter matchen mina vänner. FORZA ITALIA!
PST! Här kan ni läsa en artikel jag skrev på SvenskaFans inför matchen idag. Klicka bara på länken! http://www.svenskafans.co...
Inför mötet mellan Uruguay och Mexiko talades det febrilt om att risken var stor att matchen skulle bli uppgjord. Ett enda kryss behövdes för att de båda lagen skulle ta sig vidare ur gruppen. Jag som såg matchen kan konstatera att det såg allt annat än uppgjort ut. Faktum är att de båda lagen slet hårt och kämpade förgäves. Mexiko såg minst lika vinstsugna ut som Uruguay och det var rena rama oturen att de inte gjorde mål på sina chanser. Att Uruguay har en utomordentligt bra målvakt i form av Muslera -endast 23 bast - hjälpte givetvis en hel del. Uru spelade väldigt bra defensivt och det ska de ha cred för.
Men detta snack fick mig att tänka på en annan händelse. Nämligen matchen mellan Sverige och Danmark, EM 2004. Det var sista matchen i omgången och ett 2-2 resultat var det enda som krävdes för att de båda lagen skulle ta sig vidare. På så sätt skulle Italien, som fortfarande hade en chans att ta sig vidare, åka ut direkt. Jag minns att man på TV innan matchen fick se ett flertal supportrar som visade upp banderoller med texter som "2-2" och "Heja Danmark och Sverige". Lika tydligt minns jag det usla spelet både Danmark och Sverige stod för. Matchen slutade 2-2. Såklart. Det var så uppenbart som det bara kunde bli. Mitt förtroende för det svenska landslaget sjönk något så otroligt mycket under den perioden.
Det handlade inte enbart om att jag är ett fan av det italienska landslaget. Nej, nej. Det handlade om själva principen. Jag finner ingen som helst moral i att på förhand göra upp med motståndarlaget. Hela innebörden av fotboll, av spelet, försvinner. För mig, och många andra antar jag, handlar det om att man enbart spelar för SITT lag, SINA supportrar och - i detta fall - SITT land. Inte för någon annans vinning. Inte ens om det gynnar det egna laget.
Därför blev jag lika förbannad när hela Calciopoli uppdagades. Lika förbannad när jag såg Lazio spela ett blekt och tråkigt spel mot Inter så att Roma inte skulle kunna erövra scudetton.
Ärlighet är något jag verkligen uppskattar, inte minst hos spelarna själva. Mina favoritspelare - nu känner jag dem inte personligen, men jag utgår efter vad jag har sett och hört - har alla uppvisat en ödmjuk och genuin sida, både på och utanför plan. Därför har jag aldrig fascinerats av duktiga spelare som håller på med diva-fasoner. Dit räknas samtliga spelare i det franska landslaget.
Måste vara ärlig och säga att jag för en stund sedan tittade på klockan och tänkte "Yey! Matchen börjar inom en timme!" för att i samma veva komma på att den inte alls gör det. Den sista 13.30-matchen spelades igår och nu får vi snällt välja mellan två matcher 16.00 och 20.30.
Har även insett att VM gör en fotbollsfantast otroligt bortskämd!
Vilken härlig målfest Portugal bjöd på igår. C.Ronaldos mål var något utav det konstigaste, men också roligaste, jag någonsin sett! Det jag älskade mest var att Portugal hade så otroligt roligt på plan. Regnet öste ner, men inte hängde de läpp för det. Alla glada miner, allt skratt och den positiva energin spelarna utstrålade resulterade onekligen i ett fantastiskt och roligt spel.
Tänkte passa på att informera om några intressanta mercato-rykten. Sedan några dagar tillbaka har det ryktats om att Luis Fabiano - okej detta rykte har florerat ett bra tag nu - och Zlatan kan ansluta till Milan. Enligt Corriere dello Sport har Luis Fabiano sagt att han ska till Milan och enligt QSVS vill Zlatan till Milan. Frågan är hur Milan ska klara av något av dessa köp då de ideligen klagar på hur lite pengar de har. Detta kan säkerligen inträffa, men BARA om de säljer spelare som Pato, Thiago Silva och Borriello. Pato är Milans framtid. Thiago Silva är kung i försvaret och Borriello har mycket mer att visa. Dessutom vill jag hellre se Dzeko i Milan. Nåja, det ska bli intressant att se hur de väljer att göra.
Nu ska jag fortsätta med min och Nico Farbacks artikelserie om VM som publiceras på SvenskaFans. Är ni sugna på att läsa de fyra första delarna hittar ni dem nedan.
När det kommer till fotboll kan jag inte påstå att jag tillhör den kategori människor som blir arg för minsta lilla. Visst kan jag bli irriterad över offside-mål som godkänns och när spelare slänger sig till höger och vänster, and so on. Ja, ni fattar poängen.
Men igår, då kunde jag minsann inte hålla mig från att skrika ut min ilska. Ivorianernas frustration som resulterade i ett brutalt och aggressivt spel var bland det fulaste jag någonsin skådat.
Jag kunde knappt tro mina ögon när Kaká blev utvisad . Kaká som är en av världens mest ärliga spelare fick lämna plan. En spelare som ALDRIG någonsin tidigare fått ett rött kort. Ja, det säger nog allt.
Keita springer mot Kaká, för att sedan - bokstavligen - hoppa på honom. Kaká i sin tur skyddar sig med armen. Keita tar sig därefter för ansiktet, slänger sig ner på gräset och skriker som en stucken gris. Domaren agerar genom att ge Kaká (!!) ett andra gult kort.
Jag blir arg bara jag tänker på det.
Domaren borde ha vetat bättre. Han såg vad som hände på plan. Han såg hur frustrerade Elfenbenskusten var. Keita sökte efter detta. Det var så tydligt som det bara kunde bli.
Jag hoppas innerligt att FIFA agerar genom att häva Kakás avstängning så att han får spela mot Portugal. Därefter borde de ge Keita böter. Precis som Rivaldo fick för sin filmning mot Turkiet VM 2002. För detta var oacceptabelt.
Kakás ord:"Jag tänker inte kommentera detta. Ni som såg bilderna vet hur det gick till."
Idag hände något liknande då Behrami blev utvisad mot Chile. Visst var han uppe och flaxade med armarna, men kom igen. Inte ens i närheten av ett rött kort. Skärpning!
Ajdå. Det gick inte riktigt som vi hade tänkt oss. Världsmästarna kryssade mot Nya Zeeland samtidigt som paraguayanerna tog ett fastare grepp om gruppens förstaplats. Italien försökte och visade ett tålamod som faktiskt är guldvärt i sådana situationer. Ingen frustration, bara ren koncentration.
Det är just det som kan ge Italien en åttondelsfinal. Tålamodet och koncentrationen. Det enda il mister Lippi måste arbeta mer med är anfallet. De sista tjugo minuterna var anfallsspelet alldeles för ostrukturerat för Italiens bästa. Visst skapade man en antal farliga chanser, men that's it.
Personligen hade jag låtit Pazzini och Di Natale starta istället för Gila och Iaquinta. Pazzini och Gila har ett ganska liknande spelsätt, men Pazzini tillför en nyare dimension för spelet och verkar mer hungrig. Dessutom kom han på tredje plats i skytteligan med sina 19 mål. Givetvis har hans briljanta säsong i Samp - tillsammans med Cassano - fått mig att tycka än mer om honom.
Di Natale har ännu inte övertygat i landslaget, men han borde vara given i startelvan då han under hela säsongen varit i en magnifik målform. Ger man honom chansen är jag nästan säker på att han finner formen i landslaget också. 30 minuters spel är varken tillräckligt eller rättvist för anfallaren.
Jag är säker på att Italien går vidare. Det ultimata hade varit om Paraguay kryssar och Italien vinner. Då möter Italien förmodligen Japan i åttondelen.
Annars får de himmelsblåa världsmästarna ta sig an Sneijder, van Persie & co.
Sitter på tåget till Stockholm och räknar timmarna till Sydafrika - Mexiko. Kan knappt fatta att det redan har gått fyra år sedan sist.
9 juli 2006 är en dag jag aldrig kommer att glömma. Dagen då mina himmelsblåa hjältar grabbade tag om VM-guldet. Dagen då Italien blev världsmästare.
Finalen har onekligen satt sina spår. När domaren dömde straff till Frankrike höll jag bokstavligt talat på att svimma. Jag trodde seriöst att det var kört. Men sedan kom målet. Marco, Matrix, Materazzi kvitterade efter en briljant hörna slagen av Pirlo. Och jag kände mig levande igen.
Spänningen ökade i takt med att tiden gick. Efter 90 minuter stod det fortfarande 1-1. Förlängning.
Någonstans där emellan uppstod ett kaos. Zidane utvisades efter att ha skallat Materazzi. Nu luktar det vinst, sa jag till min kära far.
Men under förlängningen hände ingenting. Och slutminuterna närmade sig med stormsteg.
Fasen. Nu blir det straffar, tänkte jag. För inte fan finns det något värre än den plåga man får utstå under de x-antal minuterna straffarna genomförs. Inte för en fotbollsfantast i alla fall. Det kvittade om Italien hade världens bästa målvakt. Det var rena rama skräcken ändå.
Jag glömmer aldrig Grossos min innan han skulle lägga straffen. Det var nu eller aldrig. Allting hängde på Grosso i det ögonblicket. Skulle Italien få sin fjärde stjärna eller inte?
Jo, för det skulle de. Grosso la en perfekt straff. Italien blev världsmästare i fotboll! Med ens sprang alla spelare ut på plan, skrikande och gråtande. Underbara, ljuvliga spelare.
Jag skrek jag också. Hoppade och dansade i mitt vardagsrum. Sket i allt som hade med sovande grannar att göra. För lyckan jag kände inom mig var något av det bästa jag någonsin har fått erfara i hela mitt liv.
Kärlek mina vänner. Det är vad fotbollen är för mig. Och VM-finalen 2006 är ett ypperligt exempel på en av mina lyckomoment i livet.
Siamo noi! Siamo noi! I campioni DEL MONDO siamo noi!!!
Jag måste säga att jag är smått orolig inför VM efter att ha sett Italien - Mexiko igår. Något måste göras. Och det nu.
Vi kan börja med det mest oroväckande. Försvaret. Vad var frågan om dessa ständigt dåliga markeringar? Hur kan man släppa så många bollar i sitt eget försvar?
Och anfallet. Gila och Iaquinta såg jag nästan aldrig under matchen.
Och Pirlo. Nej, han ville inte ens försöka göra något bra.
Så fort Pazzini kom in kunde man märka av en liten förändring. Tänk om Cassano också hade varit med? ...
Nåja, detta var bara en vänskapsmatch trots allt. Lippi har några dagar på sig att försöka rätta till allting. Såg ni förresten vilket lugn Lippi gav sken av efter matchen? Försvarsmekanism?
Ingen trodde på Italien inför VM 2006. Och vi vet alla hur det slutade. Jag ger inte upp hoppet!
Forza Azzurri.
----
För er som är sugna på smarrigt fotbollsgodis kan titta på videon nedan. Montreal-Milan, 3/6. Milan - och speciellt Dinho - bjöd på show!
Nu är det alltså officiellt att Prandelli blir förbundskapten efter VM. Jag tycker att Prandelli är rätt man att ta över efter Lippi. Det är inte många italienare som gillar Lippi på grund av hans val av landslagstrupp. Folk är förbannade över att stora namn som Cassano och Miccoli uteblivit från listan. Visst, Miccoli är borta i flera månader på grund av skada, men Lippi hade förmodligen inte ens tänkt tanken på att ta med honom.
Jag förstår folks vrede. Men samtidigt tycker jag att Lippi har gjort ett utomordentligt bra jobb och många har tyvärr glömt bort det. Italien är regerande världsmästare tack vare Lippi.
Under flera presskonferenser har Lippi förklarat valet av landslagstruppen. Punkt efter punkt går han igenom vad han anser vara viktigt för att man ska förtjäna en landslagsplats. Han understryker ordet respekt och menar att han går efter erfarenhet och mognad hos spelare. Tycka vad man vill om Lippi, men jag beundrar honom för att han går sin egen väg och inte låter folk påverka honom. Dessutom har han rätt i det han säger.
Jag tackar och bugar för allt il mister Marcello Lippi gör för Gli Azzurri!
Det sker mycket inom den italienska fotbollen just nu.
Vi kan väl börja med att gratulera Inter som är regerande Europamästare! Det första italienska laget som lyckats vinna trippeln; ligan, Coppa Italia och CL. Jag kan inget annat än beundra de blåsvarta och tacka för att fjärde CL-platsen är säkrad till nästa säsong.
---
Nu är det även klart att Mou lämnar. För Real Madrid, även om det inte är officiellt än. Frågan är vem som tar över tränarrollen i Inter. Nu står de båda Milanolagen utan en tränare, samt Fiorentina, Sampdoria och Catania.
Allegri till Milan, Mihajlovic till Fiorentina och Domenico di Carlo till Sampdoria. Enligt rykten saknas bara ett officiellt uttalande från respektive klubb.
Prandelli kopplas starkt ihop med Gli Azzurri och tar förmodligen över Lippis roll efter VM. Då kan vi således räkna med en hel del ungdomssatsningar i landslaget framöver. Balotelli får med andra ord en given plats i landslaget. Balotelli, vars framtid för övrigt ännu inte är klar. Men visst lutar det mot att han stannar i Inter nu när Mou flyr sin kos.
---
Jag läste en väldigt konstig nyhetsartikel innan idag. Tydligen har Moratti ringt Leonardo. Ja, ni kan nog förstå varför. Moratti har tidigare uttryckt sin beundran för Leo och vill, enligt källan, gärna se brassen som ny tränare för sitt lag. Enligt Sportmediaset ska Leo inte ha tackat nej, men inte heller ja. Leo som sa att han lär avstå från tränaryrket ett par år. Som under matchen mot Juve blev hyllad av tiotusentals Milansupportrar och av spelarna. Nä, jag tror att det hela bara är ett dumt rykte. Eller? ...
Det ska bli ytterst intressant att se hur Juventus tillsammans med Del Neri väljer att utforma laget inför nästa säsong. Flera spelare har redan sagt adjö och Cannavaro, vars kontrakt har gått ut, sägs vara på väg till Milan. Jag antar att det inte bara är jag som inte är förvånad över detta.
---
Enligt la Gazzetta dello Sport är Milan till salu. I alla fall 25-30 % av klubben. Gazprom, det största ryska företaget som bland annat ägs av den ryska staten, sägs köpa upp en del av klubben för ca 180 miljoner euro. Fininvest, holdingbolaget som Berlusconi äger, nekar, men visst har ryktena om dyra nyförvärv genast börja florera i samband med detta påstående. Edin Dzeko är det hetaste namnet, men nu talas det även om Zlatan.
---
Mou lär ta med sig en och en annan spelare från Inter till Real. Maicon och Quaresma är mer eller mindre klara, men nu har även Sneijder avslöjat att han gärna kan tänka sig att återvända till Real Madrid.
---
Mutus agent har klargjort att rumänen lämnar Fiorentina i sommar. Mutu, som är avstängd efter att ha knaprat dietpiller som innehåller en förbjuden substans, lämnar nog för Fenerbahce. Tråkigt, måste jag säga. Mutu var definitivt en av Fiorentinas nyckelspelare under den första halvan av säsongen. Dessutom har det bevisats att dietpillret han gick på knappast var prestationshöjande.
Sist, men inte minst. Adriano sägs vara på väg till Roma. Wow, vad mycket man har att se fram emot inför nästa säsong.
Jag längtar redan så att det skriker om det!
Förresten...
Detta klipp måste ses. En storgråtande Mourinho säger adjö till Matrix. Fint.
Jo, visst hade min vän rätt när han sa att Inter är överallt i Milano just nu. Från fönster hänger det blåsvarta flaggor, i varje butik kan man köpa något som har med Inter att göra och här och var ser man interisti vandra stolt omkring i staden.
Ganska förståeligt. I morgon slåss man om den tredje titeln för i år. Den mest prestigefulla av de alla. Titeln Inter har haft svårt att vinna under flera, flera år.
Men varför talas det knappt något om själva matchen? Varför skrivs det inget om spelarna?
Svaret är givetvis José Mourinho. Mou vet exakt hur han ska bete sig, vad han ska säga och göra för att media inte ska få en endaste liten aning om vad som sker bakom stängda dörrar. I nuläget pratas det mer om Mous framtid än om finalen.
Och än en gång har Mourinho lyckats. På ett genialiskt sätt har han lyckats flytta all fokus på finalen och spelarna till sig själv. Inga jobbiga frågor om hur han ska ställa upp eller hur stämningen är bland spelarna. Ingen vet något om matchen i morgon. För allt handlar om Mourinho. Inget annat.
Är hemma igen efter ett par fantastiska dagar i Milano. Den här resan var välbehövlig på alla möjliga sätt och vis! Nu har jag beslutat mig för att läsa i Milano i sommar. Spontan som jag är åker jag ner inom 2-3 veckor. Det känns så rätt och så bra!
Har en massa bilder, nyheter och skvaller från min vistelse som jag givetvis ska dela med mig av här på bloggen. Just ja, sen har jag ju videobloggat från Scudetto-festen vid Duomo! Galen kväll.
Bara till att kika in i bloggen under de närmaste dagarna :).
Detta blogginlägg dedikerar jag till Leonardo. Inga ord kan beskriva hur mycket Leo betyder för alla milanisti. På ett eller annat sätt har han under 13 år figurerat som en av klubbens viktigaste personer. Först som älskad spelare, sedan som scout - Leo "hittade" bland annat Kaká, Thiago Silva och Pato - och nu, som tränare, har han hjälpt Milan till en direktplats i CL. Trots en väldigt tunn, och ofta skadedrabbad, trupp. Helt utan tidigare tränarerfarenheter.
Inte konstigt att alla milanisti sörjer.
Jag är en av dem.
Leonardo, sarai sempre uno di noi. Grazie per TUTTO. Mi mancherai...
Det är inte många som kan förstå hur förbundskaptenerna ovan har tänkt sig angående deras val av spelare till VM-truppen. Dunga totalnonchalerar tusentals supportrars vädjan om att ta med Dinho i truppen. Ingen Pato med heller. Maradona väljer att utesluta Cambiasso och Javier Zanetti. Och så har vi Lippi och hans vägran att ta med Cassano.
Låt oss titta på il mister Marcello Lippis utvalda VM-trupp.
Nämnvärt är väl att varken Totti, Luca Toni eller Ambrosini valts ut. Pazzini fick chansen istället för Amauri och det är jag personligen glad för. Hade gärna velat se en viss Antonio Cassano också, men det är nog inte ens lönt att gå in på det ämnet nu.
Folk undrar. Varför är Camoranesi, Gatttuso och Zambrotta med? Och var är spelare som Cossu, Gamberini och Santon, för att nämna några?
Den här säsongen kan enligt mig räknas som en av de mest kaosartade på länge. Det har hänt en hel del, och tyvärr har det mesta inte varit sådär jätteroligt.
Mycket har kretsat kring Balotelli. De rasistiska glåporden han fått utstå. Kritiken han fått höra från såväl medspelare som motspelare. Hans medverkan i det italienska underhållningsprogrammet Striscia la Notizia - där han satte på sig en Milan-tröja och tydligt visade sin avsky för tränaren Mourinho. Hatet från Inter-supportrarna, and so on...
Ja, man har ju hört något nytt om Balotelli nästintill varje vecka nu. Därför blev jag inte särskilt överraskad när jag såg det här.
Francesco Totti sparkar hänsynslöst ner Balotelli under Coppa Italia-finalen. Hemskt. Ja, riktigt hemskt. Balotelli påstår även att Totti ska ha kallat honom för neger, något Totti själv förnekar i sin blogg. Totti försvarar sitt beteende med att Balotelli kom till Rom och förnedrade staden och supportrarna. Balotelli ska dessutom ha sagt att lagkaptenen är slut som fotbollsspelare.
En 19-årig kille, som är känd för sina omogna handlingar, retar upp Totti på plan. Och detta ger lagkaptenen skäl nog att sparka ner Balotelli? Löjligt.
Missförstå mig rätt. Jag tycker inte att detta rättfärdigar Balotellis beteende. Inte alls. Jag kan förstå Tottis vrede och frustration. De som har följt Serie A ett bra tag vet dessutom att man inte bör leka med Tottis temperament.
Men det här är just det Balotelli söker efter. Uppmärksamheten. Han vill synas, han vill bli hörd. Och ju mer av uppmärksamheten han får, desto mer kommer han att bete sig som en barnunge. Det är dags att folk inser detta.
Vad har hänt efter denna incident då? Jo, helt plötsligt är Balotelli älskad av alla interisti igen. För bara några veckor sedan publicerade supportrarna ett långt brev på nätet där de förklarade att Balotelli inte längre existerar för dem. Anfallaren hotades efter träningar och matcher. Nu är det glömt.
Härmed har många interisti klargjort att det är hur acceptabelt som helst att slå Balotelli. Så länge det är någon från Inter (läs: Materazzi) som gör det.
Jepp, ni läste rätt! Från och med nästa säsong sänder TV4 minst sex (!) direktsända matcher i veckan. Det är den största Serie A-satsningen i svensk TV sedan 2006. Söndag blir huvuddag med tre direktsända matcher och det lär bli en massa snack i studion också.
Jag hoppar och jublar av glädje! Detta är STORT mina vänner.
Wow, vad tiden går fort! Kan knappt tro att säsongsavslutningen närmar sig. Tack och lov är jag i Milano och ser Milan-Juve på plats nästa helg. Det är nästan ett måste. Jag måste få mig en boost av Serie A innan sommaren!
Frågan är om jag verkligen får lov att klaga när VM väntar runt hörnet. Snart en månad kvar! Ska bli skoj att följa Gli Azzurri. Har i princip alltid hållt på Italien, och det har självklart att göra med min passion för Serie A. Gli Azzurri är lika med kärlek för min del. Jag tror och hoppas på mina himmelsblåa hjältar!
Dags att skaffa en ny tröja för i år. En Borriello-tröja (ja, jag tror definitivt att han blir uttagen!) ;).
Näst sista omgången i morgon. Alla matcher spelas 15.00. Följande lag möts:
Roma - Cagliari
Bologna - Catania
Fiorentina - Siena
Genoa - AC Milan
Inter - Chievo
Juventus - Parma
Livorno - Lazio
Napoli - Atalanta
Palermo - Sampdoria
Udinese - Bari
Om ni vill njuta av härlig fotboll rekommenderar jag Palermo - Samp. Här snackar vi underhållning till max då båda lagen slåss om fjärdeplatsen. Inte konstigt att det är helt slutsålt på Renzo Barbera. Håll ett öga på Miccoli och Pastore i Palermo och radarparet "Pazzano" i Samp. Fotbollsgodis deluxe!
Jag sitter och tänker tillbaka på säsongen och skrattar smått för mig själv. Kan knappt förstå att det har hunnit hända så mycket. I somras såg Juventus vassa ut med nyförvärven Diego och Melo i spetsen. Och för att inte tala om Inter som förstärkte truppen än mer. Ingen hade en chans på dessa guldfavoriter. Milan med sin tunna trupp var helt uteslutna. Roma talades det inte om.
Det är roligt hur oförutsägbar fotbollen är. Juventus ligger på sjunde plats och har med nöd och näppe kämpat sig igenom hela säsongen. Inter har förvisso haft ett stadigt grepp om förstaplatsen. Men att både Roma och Milan skulle vara med och slåss om guldet var det inte många som trodde. Och för att inte tala om Inter och Champions. Inter som nu är ett steg närmare trippeln efter finalvinsten mot Roma i Coppa Italia. Sedan får vi inte glömma Lazio och Lotitos bravader, fallet Balotelli och Calciopoli-härvan. En minst sagt underhållande säsong.
Det är just det oförutsägbara som gör att jag älskar fotboll. All dramatik och alla känslor som sveper över en, match efter match. Något jag givetvis kommer att dela mig av här på Serie A-bloggen!
Först och främst tänkte jag presentera mig själv. Jag är en 20-årig tjej som är född och uppvuxen i Malmö, där jag också bor för närvarande. Jag pluggar i Lund men har planer på att flytta till Stockholm inom en snar framtid. Mitt mål är att bli sportjournalist, då jag verkligen älskar att skriva om fotboll! Jag har bott i Rom och åker dit så ofta jag kan. Konstigt kan tyckas, för mitt hjärta slår enbart för Ac Milan. Men det finns ingen stad som Rom. Jag är helt enkelt förälskad.
Jag ser fram emot att överösa er med en massa reflektioner kring Serie A, så håll utkik för här kommer det skrivas en hel del :).
Jag tillhör Milan-redaktionen på Svenska Fans, så om ni är nyfikna får ni gärna gå in och läsa mina alster.
